Vår tro och undervisning grundar sig på Bibeln och den lutherska bekännelsen. Vi stöder oss på reformationens centrala princip, enligt vilken Bibeln är den hösta auktoriteten i frågor son gäller tron och livet, och all annan undervisning måste granskas på denna grund. Vi tänker liksom Martin Luther, att människan blir rättfärdig, det vill säga att Gud skall godkänna honom, enbart av tro, enbart av nåd och endast på grund av Kristi förtjänst.
I gammallestadianska mötestal och annan undervisning, det centrala är predikan om Kristi försoningsverk. Genom sitt lidande, sin död och sin uppståndelse har han försonat människorna ifrån syndens makt. För tron blir människan delaktig av denna försoning, men utan tro är det omöjligt att duga åt Gud. Tron födas av det att man hör och tar emot undervisningen enligt Guds ord. Den är totalt Guds gärning i människan, inte ens delvist människans egen merit eller eget utförande. Vi tänker emellertid, såsom Bibeln lär oss, att tron syns i en människas liv som kärlekens gärningar som den invärkar och som Andens frukter.
Enligt den lutherska bekännelsen tror vi, att Kristi verk i världen fortsätter som den Helige Andes verk i hans församling. Jesus gav åt sina lärjungar ärendet och fullmakten att förlåta människornas synder. Vi tror att detta ärende och denna fullmakt gäller alla som följer Jesus, troende människor i alla tider. Därför, enligt missionsbudet förkunnar vi åt alla evangelium, som är det goda budskapet om Jesus. Det centrala i evangeliet är löftet om syndernas förlåtelse i Jesu namn och blod. Den som tror på evangeliet, får alla sina synder förlåtna av Guds nåd. Gud rättfärdiggör människan i sin församling på detta sätt.
VÅRA CENTRALA UPPFATTNINGAR AV TRON
TRON år guds gåva vars grund är Kristi förlossningsverk. Gud i sin nåd ger denna gåva åt varje barn som födas. Barnet tror och duger åt Gud, fastän han skulle inte ännu veta någonting. Tron slocknar om man inte vårdar den i gemenskap med Guds församling. En människa som har förlorat sin tro, måste göra bättring för att komma tillbaka i gemenskap med Gud.
DOPET är det goda samvetets förbund med Gud. I det tas en troende människa, barn eller vuxen, för att vårdas i gemenskap med Guds församling. Dopet kallar och förpliktar den dopade att leva som troende i gemenskap med församlingen och föräldrarna och faddrarna att lära honom allt det som Jesus har befallt att lära.
BÄTTRINGEN är en sinnesförändring. Då ber en ångrande människa förlåtelse av sina synder, och en troende människa med fullmakt av Gud förkunnar honom förlåtelsen av dem. Det centrala i bättringen är, att den ångrande tar emot i tron syndernas förlåtelse, som man förkunnat honom. Den som egentligen förlåter är Gud, som verkar genom människan och på detta sätt rättfärdiggör den ångrande. Till bättringen hör centralt att man avstår från synden.
DEN HELIGA NATTVARDEN är en minnesmåltid som Jesus har instiftat. Enligt Luthers undervisning, kräver nattvarden ett troende hjärta och är avsedd för att stärka tron. Det centrala i nattvarden är att nattvardsgästen tror att han då åtnjuter Kristi kropp och blod. Att delta i nattvarden hör fast till vården av tronslivet.
TRONS KAMP hör som en fast del till varje kristens tronsliv. Kampen betyder att en troende försöker att undvika allt, som skulle leda honom bort från Gud och att han skulle riskera sin tro på detta sått. Till trons kamp hör centralt att vårda tronslivet genom att lyssna på Guds ord, att delta i nattvarden, ha gemenskap med de kristna, be om förlåtelse, förlåta och använda bikten. Trons kamp är inte den kristens egen gärning, men Gud verkar i honom viljan att kämpa och ger kraft för det.
ATT BE OM FÖRLÅTELSE OCH ATT FÖRLÅTA är en central del att vårda tronslivet. Tron vägleder oss att be om förlåtelse alltid då vi handlar emot Guds vill, eller bryter mot någon annan, samt förlåta de andras förbrytelser. I förlåtandet är det inte endast frågan om en överenskommelse mellan människor, utan vi tror att då också Gud förlåter oss våra förbrytelser.
BIKTEN betyder att en troende bekänner sina synder till biktfadern, det vill säga till någon pålitlig troende och denna, med Guds fullmakt, förkunnar honom syndernas förlåtelse. Bikten är frivillig och en förtroendefråga. Som en väsentlig del till den hör viljan att avstå från synden. Biktfadern har inte lov att berätta till andra de saker han hört i bikten. Om ett brott har hänt, biktfadern bör emellertid se om att saken blir meddelad till myndigheterna.
KRISTI FÖRSAMLING på jorden år de troendes samfund som den Helige Ande har församlat. I det är de troende i levande gemenskap med Kristus och varandra. Församlingen är inte ett utvärtes samfund, utan den personliga tron förenar des medlemmar med varandra. Det utvärtes gemenskap skapas genom det att församlingens medlemmar kämpar i en liknande tro.
GUDS RIKE har två delar. Det bildas av den kämpande församlingen på jorden och den jublande i himlen. Alla som kvarstår ända till slutet i gemenskap med den kämpande församlingen, skall en gäng få tillträde till den jublande församlingen.